.

Så mycket att göra, så lite tid.

PISA och svensk skola.

I slutet av 2013 kom chockbeskedet för svensk skola, resultatet och nivån när det gäller 15-åringars kunskapsnivå blir allt sämre, i framförallt matematik, naturkunskap och läsförståelse. Det var den omtalade Pisa-undersökningen som hade offentliggjort detta problem, något som lärarförbundet samt regeringen såg mycket allvarligt på. Tuppfäktning är definitivt att vänta inför valåret 2014, vem kan rädda svensk skola? Och vad kan dessa låga resultat bero på? Är det svensk skola som blir allt sämre? Eller är det sättet att mäta kunskap som är felet?

 

Pisa Programme For International Student Assessment är först och främst en internationell studie där man testar kunskaperna inom matematik, naturkunskap och läsförståelse hos OECD-ländernas 15-åringar, vart tredje år. Detta för att se hur läroutvecklingen ser ut samt hur genomsnittet kring skolorna är, på systemnivå. Tidigare år har Sverige legat över genomsnittet, men 2012 hände något och lilla landet lagom föll ner till 37/38 plats. Undersökningen ”ledare” blev som väntat Kina, som är känt för sitt hårda skolstyre.

 

Personligen så tror jag att Pisa kommer vara något man i framtiden kommer att falsifiera. Då mätningen sker på kvantitativa svar, i ämnen som behandlar vikten av att kunna mycket mer än vikten av att som individ kunna utvecklas rent psykiskt. Eftersom att skolan tidigare var uppbyggd utifrån ett lärosätt där man skulle kunna fakta/årtal så hänger det fortfarande kvar i internationella undersökningar. Något som definitivt har förändrats framförallt i den svenska skolan där man lägger mer vikt på att eleverna skall kunna nyanserat och utförligt dra egna slutsatser utifrån fakta och kunskaper. Detta är något som kommer i skymundan när Pisa gör sin undersökning och man mäter istället saker man rent konkret kan mäta, ämnen som tidigare har varit ”statuslagda”, ämnen som tidigare har varit kvittot på kunskap.

 

Men det kanske är dags att ta ett steg tillbaka och fundera på vad kunskap egentligen är. Vad är viktig kunskap och vilken kunskap har man mest nytta av i livet? Vilka ämnen brukar ungdomar i den åldern tycka bäst om? För om nu intresset kan variera så stort så lär även resultatet variera. För tycker en person att en sak är kul, så presterar hen oftast bättre i de ämnena. Likväl som att personen presterar sämre om det är ett svårt eller tråkigt ämne. Jag tror att det ligger mycket i det och att resultaten speglar intresset. Man kan även fråga sig, är det alltid skolan som är boven i dramat eller kan elevernas fritidsintressen/bakgrund också ha en påverkan? Klart att skolan har en påverkan på elever, där kunskapen ökar med dess hjälp och mängd. Men det finns även andra sociala spel som kan påverka individen.

 

Man kan ta exemplet Kina, som ligger i topp hos Pisa. Ett land som har bilden av hårt drillade elever som tidigt får lära sig att varken störa eller ifrågasätta läraren. Där undervisningen präglas av att lära sig mängder av fakta utantill och där skoldagarna är långa. De presterar givetvis på Pisas undersökningar då de är stöpta till att fungera under sådana situationer. De kan fakta, för att de har blivit drillade till att kunna den, utantill. Men det har även visat sig att vissa lärare hävdar att Sverige kanske har lite för stor frihet när det gäller elever och dess skolgång men de kinesiska lärarna hyllar även den svenska skolan och vill ta influenser för att göra den kinesiska skolan mer lättsam och där eleverna blir mer aktiva, delaktiga och självständiga. Så vad är det egentligen man ska belysa? Ett allt för fritt Sverige eller ett allt för strikt Kina. Jag tror på en balansgång. För vikten av kunnande elever som självgående kommer ihåg alla decimaler i Pi eller elever som är kreativa, aktiva och kan ha användning för sina kunskaper i verkliga livet. Vilken utveckling är egentligen viktigast, den på individ-/ eller gruppnivå? För det är viktigt att belysa när det gäller PISA, undersökningen presenterar inte resultat utifrån individnivå utan på en systemnivå, där länder är i fokus.

 

I och med undersökningen så missar även Pisa viktiga moment. Eleverna väljs ut för att få ett generaliserande samt heltäckande resultat för hela populationen, något som är svårt. Man använder sig av ett slumpmässigt urval när man tar ut skolor som ska delta, därefter elever. Det optimala vore dock att man gör en omfattande utredning, kring skolsituationen, som nationella prov t.ex för att få en heltäckande undersökning.

 

Men allt som allt så fokuserar man hela tiden på att jämföra länder sinns emellan, något som egentligen är slöseri med tid. Då alla länder har olika sätt att se på skolan och där åsikten om kunskap skiljer sig åt. Saker som man tidigare har behövt kunna kan man lika lätt söka upp på Google, räkna ut på miniräknaren. Det viktigaste nu är snarare att individer fortsätter att växa, att elever inte tappar hoppet, att inte lärare tappar hoppet och att man försöker göra skolan till en så gångbar procedur som möjligt. Där alla parter gynnas. Och att man belyser de saker svenska elever är bra på. Något som även kan gynna ett utbyte när det gäller egenskaper i framtiden, öppna dörrar för olika kvalitéer, där en värld har behov av att arbeta tillsammans istället för emot varandra. Men såklart, vi kan inte blunda för att Sverige backar några steg i utvecklingen, men det beror återigen på vilket typ av lärande skolan bedriver, samt vilken kunskap man verkligen belyser.

 

RSS 2.0