Morgonstund.

Så här fint är det när jag åker till jobbet klockan fem på morgonen. Det kan jag stå ut med, om det fortsätter vara så här augustimånad ut. 

Livet går under.


Det är så illa och precis så som jag önska att det inte skulle bli. 
Har en lägenhet i Götet till hösten, utan utbildning, utan jobb, utan framtid.

19 år.

Idag påbörjar jag mitt sista år som tonåring. Känns bra, väldigt bra.

4 och ett halvt år.

Att du blev min och jag din.

första juli

Det här med att jag om en ynka vecka blir äldre. Och att jag om 10 dagar får reda på om jag pluggar i Göteborg i höst eller om jag får tillbringa min tid till att pilla navelludd och leva på existensminimum. Det är en kittlande känsla som ibland skapar panikkänslor inom mig. Samtidigt som jag på något sätt vill räta ut min framtid så försöker jag dag för dag orka gå upp när klockan ringer. Välkommen till vuxenlivet säger många, men fan, jag längtar tillbaka till skolan igen. I alla fall om jag ska fortsätta livet som lövbiffskvinna. För övrigt så ska jag fanimej inte bli sur, tråkig eller bitter när jag blir gammal.

Torsdag.


Uppskattar verkligen att vara ledig nu när jag jobbar. Idag var det sol och det utnyttjades till max med syrran i mormor och morfars lilla pool. För övrigt så tvättar jag kläder likt en manisk person och ligger på soffan mest hela tiden. 

En vecka.

foto: http://moaemiliaa.blogg.se
Idag är det en vecka sen jag tog studenten och nu är det officiellt sluttjatat. Det är gjort, det var fint och nu är det över.
Imorgon börjar verkligheten då klockan ringer 04.30, första arbetspasset. På fredagen den trettonde, så snälla, håll några enstaka tummar för mig.
 

Min vän.

Vad som gör mest ont, när det gäller att sluta skolan är att: jag inte får träffa den här pysen, varje dag igen.
Min kompanjon som jag sedan dag ett hållt kär, tyckt om och velat umgås med. Jag har dragit med henne på tokigheter, norrland, gävle och uppsala. Bara för att nämna något. Jag har panikat i hoppet om att få hjälp inför inlämningar. Hon har gjort detsamma. Vi har stöttat, hjälpt och stärkt varandra under de här tre åren. Och jag har fått en bästa vän, som jag definitivt vill behålla trots avståndet som snart kommer hålla oss isär.
 
Från början till slutet, förevigt.

Livet förmedlat från ett instagramkonto.

                                                             
Efter ett allt för deppigt inlägg i början av april kan jag därför meddela att jag överlevde. Överlevde den sista tiden på gymnasiet. 
 
 
 

.

Så mycket att göra, så lite tid.

RSS 2.0