Tiden kommer

För ett år sedan kunde jag inte sitta i en bil, vara i ett köpcentrum, besöka vänner, gå på bio, utan att få ångest. Saker som tidigare varit lätt hade blivit så svårt. Varenda krämpa kunde ha varit en dödssjukdom. Och många i min närhet hävda att jag skulle söka hjälp, andra visste inte ens om mina besvär. Att vara ensam var värst, själv med mina egna tankar, min egna ångest.

Att erkänna för sig själv att må dåligt är nog det värsta, att faktiskt inse att man inte mår bra. Men det var det som behövdes.

Hela året har gått ut på att träna, hitta ljusglimtar, utsätta mig för det som är obekvämt och skapa positiva minnen. Vara med personer som jag faktiskt tycker om. Vissa kanske har sett mig som schizofren, undvikande, en avhoppare, en svikare. Jag ber om ursäkt för det.

Det jag vill säga nu är att jag mår bättre, bättre än någonsin. Allting löser sig med tiden, så länge man håller ut. Psykisk ohälsa är vanligare än man tror och uppstår någon gång i livet. Mitt brast ut våren i Göteborg, en panikattack på spårvagnen gjorde att jag sprang hem till lägenheten. Den isande känsla jag hade i magen är svår att beskriva, men när jag stod där i badrummet och tittade mig i spegeln så såg jag att någonting var fel.

Jag har alltid levt under mantrat, "det är klart allt är bra". Varför skulle jag någonsin erkänna eller krypa till korset med att säga att något är fel? Att Felicia inte mår bra?

Det är lätt att undvika saker, det har jag märkt. Att ta omvägar för att slippa känna. Men det sätter gränser och tillslut blir man insnöad och rädd för allting. Både sig sjävla och sin omvärld. Det är bättre att utsätta sig för känslan, för tanken. För att sedan hantera den när den väl kommer upp, när man minst anar det. 

Jag skulle inte klassa mig som frisk, då jag ständigt bär på rädslan om att hamna där igen. Det jag kan säga är att jag mår bra, bättre än någonsin. Och att jag känner en befrielse från den blöta handduk av ångest som ständigt har vilat på mina axlar. Den finns säkert med mig, bevarad och närvarande. Men jag kan numera hantera den. 

 

Vardag | | Kommentera |

True disaster.

  
Livet består av plugg, tända ljus, pendling till eskilstuna och osaliga mängder kaffe. Har gått och blivit
kär också, men det visste ni säkert redan. Flyr fortfarande verkligheten, men den börjar komma ikapp mig.
 
 
https://open.spotify.com/user/hals.felicia/playlist/5jmEWTJ2l4doFRwsgBDd9K - höstens i övrigt.
 
Vardag | | Kommentera |

Mitt hem.

I helgen flyttade jag äntligen hemifrån, till världens finaste lägenhet. Trivs och får nypa mig i armen varje gång jag vaknar.
Det händer egentligen alldeles för mycket i livet nu för att jag ska hänga med, men det får vara så. Livet är fan bra.
 
Upp